c a r o l i n e.

Ett helt år har gått. Igen. Tänk så fort det kan gå när man har roligt.
Här är mitt 2007- inte mitt bästa år måste jag säga, men helt godkänt.

Januari började med att jag klippte mig och tog hål i öronen. Sedan följde kameraköpet som jag tvekade med hur länge som helst, och som jag hade ont i magen av hur länge som helst efteråt. Men nu kan jag säga att det nog var bland det bäst jag gjort. Någonsin.
Ibland var jag ledsen och dämpade mina sorger i Joshua Radin och Plane som var den enda Jason mraz-låt jag hört. Nu har jag kramat honom. Var med om en intressant sak som inte alls är intressant längre, och tyckte till sist att  min kamera var coolast i världen.
I Februari fick vi veta att vi skulle få åka med till Paris. Tack gode gud för det! Alla hjärtans dag var mysig och jag var nog relativt glad :) Praon gick ut på att fika en vecka i streck, och att åka elmoppe på postturen. Det var kul då. Skidor åktes, jag kommer ihåg det som kul! Träningarna gick bra och jag verkar ha varit allmänt glad.
I övrigt var det ganska sorgligt på sina ställen. Speciellt på ett ställe. 
I mars fyllde jag 16, men blev inte så mycket klokare för det. Vi tittade ganska mycket på lägenheten, som inte på långa vägar var klar än. Snön låg på marken (det gör den inte nu) och jag längtade fruktansvärt efter vår (det gör jag nu med).
Jag och anna lekte med våra kameror. Allt var frid och fröjd, I guess.

I april var det fint väder. Jag sakande kroatien, och trodde verkligen att jag skulle få åka! Mest längtade jag till Paris förstås, och räknade ner allt vad jag kunde. Tränade ganska mycket, men hade extrem höftont och gick därför också några gånger till sjukgymnaste, tills det gick över. Innebandycup var det visst också, kulkulkul. Stockholm blev det flera gånger, jag kämpade på med skolan och ja- det var som april alltid är.
Maj. Maj maj maj, årets vändpunkt kan vågar jag nästan påstå. Paris upptog det mesta av månaden, om inte fysiskt så psykiskt. Det var en fantastiskt underbar resa som aldrig kommer glömmas. När vi kommit hem igen var ingenting sig likt. I skolan kämpade vi på upploppet, och nationella tog en del krafter kan jag tänka mig. Oroade mig en del för diverse beep- och coopertest, men jag klarade det. Höften fortsatte krångla, och jag fortsatte gå till sjukgymnasten. Började stretcha och det gick så småningom över. Nu har jag förstått hur stel jag verkligen var förut.

Mest saknade jag nog Paris. Det gör jag fortfarande.
I Juni hade vi avslutningsbal för alla nior, och så småningom slutade skolan. Alla grät.
Jag började jobba efter en veckas ledigt och tyckte det var rätt pissigt. Peace&Love sken upp en lördag mitt i, och jag fick träffa Jason Mraz. Var lycklig åt det hur länge som helst.
I Juli hände inte mycket mer än jobbet. Många kvällar spenderades med vänner på stan, i stadsparker och liknande. Jag kämpade på hemma medans andra åkte till Köpenhamn för att se Jason igen. Jag var jätteledsen.
Försökte döda dagarna med träning, sprang en halvmil nästan varannan dag och var så nöjd med det. Slutet på månaden och början av Augusti spenderades i Turkiet. Det var varmt, och skönt att vara ledig :)
Vi åkte till dalarna till dom bästa också, åkte vattenskidor och shoppade mest.
Till slut gick det inte att undvika längre- skolan började och allt var nytt. Men det blev bra! Träffade många nya, fina människor, och numera trvis jag faktiskt :)



September innebar flytt. Även om flytten inte infann sig förrens i slutet av månaden, så planerades det, stylades om och packades det en massa. 
Skolan började bli lite kämpig, träningarna gick inte så bra och jag och johanna deppade tillsammans till winnerbäck bästa depplåtar.
Jag snöade in mig på skivor och började simma nån gång i veckan.

I Oktober fick jag skivfnatt och lyssnade massor på de jag köpte. Jag var väl lite gladare då, och det var ungefär som vanligt. En vecka gick åt till att sakna Polen, varje dag var en årsdag för något roligt vi gjort där borta (värst var nog bergenminnen) men den tog ju slut i sinom tid. 
Pragresan bokades, och jag längtade massor till höstlovet. Besviken blev jag flera gånger, och tappade tron om folk. Men, man måste lära sig leva med det också :)
November handlade nästan enbart om Lars winnerbäck. Först konserten här i stan, sen följde vi efter till Västerås och allt var helt fantastiskt. Tog en sväng till Prag däremellan, mysig stad men det var svinkallt hela helgen.
Bestämde mig också efter många om och men att klippa av mig håret. Sagt och gjort. Jag ångrade mig ungefär tusen gånger, men nu för tiden är jag ganska nöjd, oftast.


December har varit en enda lång skoltrött snösaknad kan man säga. Lucia kom och gick, julkalendern missade jag väl det mesta utav, och julavslutningen var absolut inte som jag trodde. Men kvällen var rolig! Jullovet bara försvinner utan att jag hinner göra någonting, och imorgon är det nytt år. Vilka är förväntingarna? Vad vill jag ska hända, som inte hänt förr?
Först av allt önskar jag mig en roligare sommar, mycket sol, festivaler, utomlands förhoppningsvis och annat skoj. Jag önskar mig ett jobb innan våren så jag kan skrapa ihop lite pengar själv. Jag ska börja ta träningen på allvar och seriöst gå in för att bli bättre. Jag vill bli bättre på att fota, och jag ska inte låta kameran ligga och damma igen. Jag hoppas min födelsedag blir rolig.
Framför allt vill jag vara snäll mot alla jag möter, sluta bli så avundsjuk på alla som har det jag inte har, utan vara glad åt det jag faktiskt har en anledning att glädjas över!

Jag önskar er ett fantastiskt gott nytt år 2008, och att ni upplever allt ni önskar!

När det är vardag- med skola, läxor, träningar och allt vad det är- så klagar jag jämt på att tiden inte räcker till till allt som jag vill fixa och dona med. Men sen när jag är ledig och har hur mycket tid som helst till allt jag vill göra- ja, då räcker tiden ändå inte till! Är det inte märkligt?
Nu på lovet har jag massor jag vill hinna med innan skolan börjar igen. Därför har jag satt upp några mål som jag ska försöka bocka av allt eftersom (och jag hoppas såklart jag får bocka av allihop!)

- Gå på bio. Massvis med biofilmer jag vill se just nu, och jag har faktiskt en hel del biocheckar som ligger här hemma! Hinner aldrig gå på bio i vanliga veckor, men nu så ska jag pallra mig iväg!
- Framkalla mina foton och hänga dem som tavlor på min vägg. Hinner jag det inte nu, kommer det aldrig bli gjort.
- Läsa böcker. Förr läste jag alltid och jämt, men det har liksom tappats bort. Nu inte bara vill jag läsa, jag måste. När skolan börjar ska jag resensera en bok på engelskan, och jga har knappt börjat på den. Dessutom vill jag hinna läsa om Guldkompassen innan jag ser den på bio. Med nöje!
- Färdigställa mitt CV och personliga brev, samt söka jobb. Yes, mitt nyårslöfte blir självförsöjande. Sort of. Jag vill ha ett jobb i vilket fall!
- Träna. Även om träningen har tagit en paus (fast Storvretacupen närmar sig förstås) så vill jag ge Friskis en chans, nu när det är gratis på lovet. Var faktiskt där idag! Baspass blev det, men det kändes nästan för lätt. Funderar på puls efter cupen och styrkemedel på nyårsafton. Sen sticker jag från stan.
- Skissa, rita fint och sy. Kjolen var bara början! Måste ju ha något att ta på mig på nyår också... Dessutom fick jag ett jättefint block att skissa och skriva fina ord i, det ska jag från och med nu bära med mig överallt.
- Fota såklart! Hade dessutom tänkt att försöka mig på pappas odigitala (vad heter det med ett fint ord?) systemkamera. Med film! Åh, det blir roligt :)


Oj, massor att göra! Dessutom plugg, men jag har förbjudit mig själv att så mycket som röra en skolbok förens efter nyår. Men allt annat är ju bara kul! Och det är mycket roligare att ha fullt upp på lovet med massa roliga saker att göra, än att bara döda dagarna hemma framför tvn. Tycker jag.
Dags att börja. Mot boken!

Tro det eller ej, men jag lyckades! Inte helt utan hjälp såklart, men kjolen är nu färdig och så fin så fin. Röd och prasslig och puffig. Väldigt julig och väldigt nöjd är jag :)
Man känner sig lite som Minnie Mouse i den, kanske är det prickarna? Till fick det bli svart, och finskorna- som är väldigt höga. Men jag tejpade fötterna i morse, så jag slipper nog att vakna upp klackbakis imorgon. ha ha.

Nu ska jag ta en kort promenad för att gå av mig denna paltkoma, sen beundra mina fina klappar och sen rakt i säng. Imorgon ska jag träna bort alla köttbullar på friskis, och träffa Freddis innan hon flyger till New york. Lyllos.

 Det är ju så man blir kär på stört. Jag vet vad som står högst upp på min önskelista, från och med nu alltså!

Har ni tänkt på att december är alltid den månad som går fortast? Första december är alltid så mysigt, sen vips är det lucia och då är halva sträckan till julafton avklarad, sen slutar skolan och strax är det julafton på riktigt! Men när den är över är det bara en vecka kvar till nyår- och simsalabim var det nästa år, javisstja. December är nog den enda månaden på året som man alltid vet vilket datum det är. När man var mindre räknades dagarna ner i takt med julkalendern, nu för tiden bara vet man. Jag tycker det är facinerande, men o så mysigt :)


På tal om mys- mysigaste dagen i skolan. Satt (som vanligt nu för tiden) kvar efter vi slutat för att skriva på min debattartikel (kommer den någonsin att bli klar?) med några vänner i ett pluggrum i biblioteket. När det började skymma ute släckte vi taklampan och hade adventsljusstaken på bortet som enda ljus! Dessutom spelade vi julmusik från youtube och fantiserade om Mysteriet på greveholm-maraton och lussebullar. Helt plötsligt blev pluggandet så mycket mer uthärdligt! När de gått hem gick jag ut i matsalen istället och satte mig vid bordet brevid julgranen (dels för att matilda, becka & co satt där iochförsig) supermys! Nu fattas bara snön, sen är jag redo för jullov, eller fel av mig- det är jag ändå. Men nu är det bara 2 veckor och 3 dagar kvar! Bara att bita ihop antar jag.

De som känner mig vet kanske att jag har väldigt svårt att vara känslosam öppet och att visa känslor inför alla. Svårast av allt är nog att säga jag älskar dig, på riktigt. Vet inte varför, det bara är så, inget jag kan ändra på- tror jag. Måste nog träna lite. 


Till saken. Jag har några saker att erkänna.
Anna- Du är nog den person som jag lättast blir avundsjuk på. Kanske för att du är perfekt? Du är alltid snäppet vassare, alltid bättre (på allt..?) och alltid snyggast. Och så är det ju så att du får vara med om allt det som jag missar (tänker framför allt på Oslo, Kphm, och nu kanske Säter) Yes, så är det. Men så är det ju också så att du alltid är underbar. Allt vi är med om blir alltid så über! Underbart i Fyrishov, underbarare i Västerås, Peace&Love, och så allt annat. Ja, det blir alltid perfekt när vi hittar på skojjiga missions och så vidare. Ofcourso ska vi köa tills vi spyr för att stå längst fram i Stockholm, såklart drar vi sen vidare till nästa stad och beter oss som galningar... Du fattar poängen. Och SÅKLART vill/hoppas och önskar jag att du kommer med till Paris. Inte för att jag för allt i världen vill att du åker (och tvivla aldrig på det!) utan för att jag vet att du så innerligt gärna vill, och är du nöjd- är jag nöjd! Dessutom vet jag hur bra du kommer passa in i den staden- som handen i handsken! och såklart kommer jag att hälsa på dig mer än ofta. 
det jag tror jag vill komma fram till är att jag älskar dig. därför att du är så bäst.