c a r o l i n e.

Idag har jag varit en bra dotter. Jag har städat runt i hela huset, packat allt mitt och fixat en liten present till mamma. Hon är verkligen bäst. Inte minst för att hon alltid lyssnar på mig och hjälper mig när jag har problem, och i tisdags gjorde hon mig så otroligt glad när en söt liten väska väntade på mig hemma. Utan att jag gjort något! Det var tydligen en "lite sen alla hjärtans dag-sak". Åh, jag blev tårögd. 
Sånt är fint. När man slänger ur sig saker, om kanske en pryl man vill ha eller något extra till frukost, mest för att man vill det då. Och sen märker man att någon faktiskt har lyssnat på en och tyckt att man faktiskt är värd det. Då blir jag så glad! När folk lyssnar på mig. 
Så nu har jag alltså varit extra snäll så hon kan bli glad efter jobbet. 
Och imorgon åker jag till vintern. Idag blev det plötsligt vår här. Sol och sju grader varmt. Men imorgon, då blir det andra bullar! Vi styr resan mot de italienska snötäckta bergen för årets första skidåkning. Åååh, det ska bli så kul! Har faktiskt packat klart nästan allt. 
Det enda jag måste fixa innan vi ger oss iväg är en bild till fototävlingen i skolan. Eftersom jag ska vara ledig nästa vecka måste jag skicka in den senast idag. Ojoj, hur ska detta sluta?
 

Kjol/tubklänning - Sytt
Tröja/blus - Sytt


Jag tog och köpte mig lite tyg och sydde två nya favoriter. En kjol, som blev så lång att den nästan går att använda som tubklänning. Enkel svart, passar till ungefär allt. Det var poängen.
En blus, tröja eller vad man nu vill kalla det blev det också. Svart, med knapp i nacken och resår i midjan. Inspirerad från en som finns att köpa på Weekday, men inte riktigt likadan. Började på en likadan vit också, men den är inte klar än.

Enjoy, nu beger jag mig till Stockholm för dagen. Solen skiner och vi ska äta frukost på tåget. Åh, jag älskar lov!

I höstas, likväl nu när det blir vår, dras alla flugor upp igen, som säsongen innan varit högst upp på tapeten. Ni känner säkert till Det som göms i snö, kommer upp i tö. Man kan nog säga att skinnjackan passar in i det facket.
I höstan ratade jag grejen helt. För det första passar jag inte i det, och för det andra ... nej, det var nog bara så att jag inte passar i en. Den är för tuff för mig!
Men nu när en hel vinter har gått har jag hunnit smälta tanken lite. En skinnjacka kanske skulle passa mig ändå? (Eller inte, men i vilket fall blev jag lite sugen på att äga en!) Så jag spanade runt på stan en del, och pratade också ganska mycket i skolan om det. Men då så kom vi på en sak; vad är det egentligen för skillnad på att bära skinnjacka och på att bära en päls?
I höstas skrevs det ju i princip inte om någonting annat än om hur grym pälsindustrin är, och hur djuren får lida. Och jag håller med, jag tänker aldrig i livet sätta på mig en päls så länge jag andas (det är inte ens snyggt). Men vad är egentligen den jättebra skillnaden som får alla att ta på sig en skinnjacka då? Inget ont sagt om alla som köpt sig en skinnjacka, för visst är de snygga, men jag blev bara så nyfiken när tanken väl slog mig. Så om det är någon som vet kan ni väl berätta så jag slipper gå runt och undra!




 Jag skulle bara gärna vilja veta...

Idag har jag ätit alldeles för många skumhjärtan, hallongoda saker med fint papper på och nästan en halvt pepparkakshus. Men, är det alla hjärtans dag så är det! Och eftersom jag är själv sen.. ja, typ nyss, så kan jag ju lika gärna ta ut min kärlek på något annat. Varför inte socker?

Trots det, har denna dag ändå varit helt fantastisk! Solen sken in genom fönstret när jag vaknade efter en välförtjänt sovmorgon, jag klädde på mig extra fint, i skolan var allt jättemysigt med hjärtan överallt, godis i skålar och efterrätt till lunchen. Till råga på allt hade jag bara två lektioner innan lunch- och sen slutade vi! Använde tiden väl till att skriva klart historiaarbetet (och myste lite i solen) så jag skulle kunna ta det lugnt ikväll. Nöjd är ordet!
Ja, den här Valentines har nog varit den bästa på mycket länge. Inga förväntningar, inga besvikelser. Och dessutom, varför ska man gräma sig över det man inte får, när man har så mycket fint redan? Varför deppa när allt blir så mycket roligare när man är glad?

Jag hoppas ni haft en helt fantastisk dag, även om ni inte råkat få ett dussin rosor, nallebjörnar eller chokladaskar. Det funkar ändå! Ta hand om dina vänner istället, laga god mat med familjen eller var snäll mot dig själv.

Glad alla hjärtans dag önskar jag alla där ute. Puss!

Minst sagt händelserik helg. Många nya människor (jag tror vi täckte hela västra europa med alla nationaliteter!), många gamla människor, släkt som jag inte sett på flera flera år, och så världens sötaste lilla valp. Ja, där har ni snabbsammanfattningen :)

Engelskan har jag varit tvungen att slipa lite på, då släkt långväga ifrån inte kan svenska. Men det var roligt! Och väldigt roligt att träffa dem igen, de blir ju inte så ofta, tyvärr..
Och valpen, lilla söta Brucie. Han är helt underbar. Liten som en kattunge, vild som en också. Busig och så söt så man tappar hakan gång på gång. Men en modig lite krabat måste jag säga! I fredags när jag kom fram var han rädd för köket, och vågade inte ens ta ett steg in dit, men imorse innan vi åkte till tåget sprang han in där helt av sig själv utan den minsta tvekan!
Rumsren är han förstås inte (men vad kan man begära av en nio veckor gammal varelse?) och ibland tog buset överstyr så han nästan blev lite läskig. Men på det hela taget är han facinerande. Hur en sån liten sak kan leva överhuvudtaget är konstigt! Åh, han är underbar.

jag vill så gärna skriva massa kloka ord,
förtrollande, förvillande,
som får tiden att stanna för en stund.
det går inte så bra.
inspiration är lika med noll just nu, och så kämpar jag inför ett fysikprov som heter duga. Varför får alltid stundande fysikprov hela världen att snurra till? allt måste omprioriteras, nervositeten stör i flera veckor innan och det blir allmänt kaos i huvudet hela dagen D. Jag gillar det inte.

Men idag tog jag paus i pluggandet. Quality time med mamsen efter skolan. Vi skulle hitta något nytt att ta på oss till festen på lördag, men icke. Fann bara en vit och en svart lagom slappa, lagom stora, lagom perfekta t-shirts. Som jag har letat! Kikade också på lite skinnjackor (försöker övervinna tänket "jag-är-ingen-skinnjacks-typ) det är trots allt galet snyggt. Men inget resultat.
Provade dock en roligt fin klänning, ett linne i XS som var för stort (!) och världens roligaste byxor. Inget fick följa med hem, go figure...

I helgen blir det
- träna träna träna
- plugga plugga plugga
- mysa med lilltrollet som nu är hemma i huset!
- parta loss med släkt från Europa! he he.
- äta godis, tjiho!
sockerförbud över än en gång. Nu blir det desto mindre svull än förra gången, men godis ska jag ha!

Eftersom jag inte har så mycket annat att prata om, så kan jag lika bra passa på att berätta om det lilla nyförvärvet i familjen.
Imorgon blir han hämtad och far rakt in i famnen på min lillasyster, som han också ska bo hos. Jag kommer alltså få träffa honom varannan helg, till att börja med. När han blir större kommer han också att få följa med till mamma de helger hon ska vara här, eftersom det är hon som ska få ha ansvaret för honom (han är typ hennes)

Jag pratar om den sötaste lilla valp ni kan tänka er. Ungefär en handflata stor, svart liten knapp till nos och det pipigaste skall jag hört.
Åh, han är söt!

Det satt en man framför mig på bussen idag.
Eller man är fel ord, äldre kille är nog mer passande.
Han hade en orange hårman i en lång tofs i nacken.
Och just idag var det alldeles prickigt av smält snö,
flingor som fastnar i fransarna när man går mot vinden.
och som tydligen fastnar i orangea toffsar också...
Jag kände plötligt att jag bara vill peta på vattendropparna.
Torka bort dem.
Varför då?
Jag visste inte ens vem det var.
Jag visste inte ens hur han såg ut,
på riktigt.  
Jag gillar inte ens orangea långa toffsar!
Inte på killar.

Han påminde mig om Lars Winnerbäck, så jag var tvungen att lyssna på Elegi.
Då, där på bussen, kom jag på vad den handlar om, och blev ledsen. Fransflingorna 
rann ner i ögonen, nästan som tårar. Fast jag inte grät.

Då kom jag på att jag måste ha en penna i väskan med mig.
jämt.
Jag har faktiskt ett fint block till mina tankar.
Men vad hjälper det när jag inte har någon penna?