c a r o l i n e.

Igår var jag frusterad. Fysikprov har ingen annan inverkan på människan än dålig (jag är ledsen Newton.) Det var nog det svåraste prov jag någonsin skrivt. Till och med g-frågorna var näst intill omöjliga! 
Men, jag svarade glatt på allt, och efteråt rusade vi några otroligt lyckliga flickor ner på stan för att verkligen unna oss en fika. Det var vi värda! 

Men idag är jag bara lycklig. Ont i ögonen fick jag på väg till skolan när jag tittat in i solen för länge. Som jag saknat den! Det är som om ett stort, kantigt och extremt tungt klippblock har lyfts ifrån mina tunna axlar, och jag kan plötsligt andas lite igen. Nu behöver jag inte oroa mig inför fysikprov på flera flera veckor! Och det känns faktiskt underbart. 
Iochförsig sitter jag i skolan och kämpar med en historiaskrivning (ja, en till. De verkar aldrig ta slut!) men till och med känns som en befrielse. Fast jag tänker ändå inte plåga mig själv allt för länge, bara lägga till lite men sen ska vi nog bege oss ut i det fina vädret och bara njuta över livet. Ja, så får det bli!