c a r o l i n e.

Först tänkte jag skriva något väldigt klokt och pretantiöst, en lång text med massa svåra ord
och argument och egna åsikter och sådär ni vet. Så jag tänkte lite på vad som kunde passa
som ämne..  Men sen kom jag på att 1. jag kan inte tillräckligt mycket om någonting egentligen,
för att kunna skriva så, 2. ingen orkar någonsin läsa sånt ändå, de vänder i dörren så fort så
mycket text visas på samma gång! 3. ...ja, jag kom helt enkelt inte på nåt. Det verkar inte vara
någonting för mig det där. 

Så jag gör som jag alltid gör istället, hoppas på att solen skiner imorn. För då är det enda som
behövs ett par solbrillor- och det har jag ju!  

Förlåt att jag tjatar. Det här ska bli det sista om resan, jag lovar.... kanske.. eller vi får se..!
Hade lite till att visa bara innan jag ger mig.

Först trodde jag att det började gå över, men i helgen saknade jag resan och platsen med stort s, Z, sådär nivet så att det gjorde ont i kroppen. Usch usch. Det som känns värst är nästan att det som vi längtat och väntat så (nästan fruktansvärt) länge på, är över nu. Hur gick det till?! Och vad ska jag nu längta efter? This was what kept me going, om jag säger så. Tur att en vår & sommar är på ingång iallafall, så att man vet att lite händer medans man väntar (på nästa snösäsong menar jag).

Nog deppat, jag är ganska nöjd ändå. Bra helg, bra tid på gång... Bra alltså!  

Att aklimatisera sig hemma igen är svårare än man kan tro. Borta bäst så att säga. Ser ingenting kul med att vara hemma igen, utom då möjligtvis att träffa de som inte var med där borta i (sommar)vinterlandet. Men det gäller väl
 helt enkelt att se framåt (svårt dock, allt handlar just nu om det som varit) och bara vara så otroligt glad för det vi fick!
ps. planerar redan nästa äventyr till snön. Bara att hålla tummarna!

Österrike den här gången blev ungefär så bra som jag förväntat mig. Gånger tusen eller så.
Idag har det saknats och deppats en hel del. Har kännt mig så ensam utan alla runt omkring! 
Men inget tar oss tillbaka nu, så det är bara till att vara glad för allt roligt som blev! Och när ord
inte riktigt fungerar som de ska, så kan vi ju köra några bilder va?  





(Det blev totalt 660 st. Så med risk för uttjatning
kommer det dyka upp en liten tid framöver.)

Det känns så konstigt, men jag är faktiskt hemma igen. Jag har ont i ungefär hela kroppen,
från höft till axel till hjärta, och saknar redan allt så det är alldeles förskräckligt. Måste smälta
allt ett tag framöver, packa upp och landa lite innan några av de 630 någonting bilderna som
togs kan visas. Återkommer!  

19 veckor senare: NU KÖR VI!
Österrike & Zell am see tio dagar framåt,
jag tänker ha det alldeles fenomenalt!

Glad påsk

En i övrigt alldeles fenomenalt bra onsdag avslutas med att virriga jag ska försöka packa, samtidigt som det börjar bli lite pirrigt och allt ska fixas på en gång! Man glömmer jämt hur mycket som ska ordnas.. Det ska laddas batterier, packas kläder, inte glömmas kamera skidor sig själv, skrivas ner adresser, tömmas kamera på bilder.. Ja som sagt, lista kan göras lång. Tänkte därför att det var en bra idé att lägga fram kläderna som ska med (kläder för kvällarna då, skidgrejer är redan fixat). Men herregud vad grejer det blev! Glömde jag nämna till mig själv att det är skidor vi ska åka?!

Min one and only bror tillika stora idol blir tjugoett år idag. Har inte så mycket mer att säga dig än
att jag saknar dig och önskar att du vore hemma så vi kunde fira födelsedagarna tillsammans..
Men istället får du väl ha det så ruskigt fint i Malaysia sålänge! Grattisgrattisgrattis!