AT HOME
Det är helt otroligt konstigt, men efter fyra månader är allt nu som vanligt igen.
Kind of. Ruskigt roligt iallafall! Välkommen hem, bigbrother.
big brother
att jag saknar dig och önskar att du vore hemma så vi kunde fira födelsedagarna tillsammans..
Men istället får du väl ha det så ruskigt fint i Malaysia sålänge! Grattisgrattisgrattis!
ni två alltså
En helg av lugn, dimma, guitar hero och bastubad var precis vad vi behövde. Ingen tanke på skola what so ever och så lite miljöombyte på det. Som en liten miniweekend bara två timmar bort! Tänk att grå svensk småstad kunde kännas så exotisk.
Laddade kameran med film, så bilderna kommer ta ett tag... Men de finaste stunderna fastnade på en annan systemkamera, så lite bevis finns det allt. Mest dimma då. Pannkakor åts, jag inhandlade mitt femte par tights (hur många svarta kan man behöva egentligen?) och så lyckades jag guitar hero-frälsa sällskapet! Eller åtminstone en av dem. Mission accomplished.
Ni alltså. Jag tycker om oss.
tribute
Igår var en himla fin dag (precis som idag*!). Lite vänner, mycket sol och
så bio på kvällen. Det är inte varje onsdag som är så lyckad!
Men det absolut ledsnaste på länge. 15.17 kom jag att tänka på min
käre bror som gav sig ut på äventyr och kastade mig på telefonen. De
satt redan i flygplanet och skulle precis stänga av mobilen, så många
ord blev det inte. Men det slog mig då, big time. De är på väg! Kanske
över något hav på väg mot NZ just i detta nu? Fyra och en halv månad
av resor, sol och massa äventyr, men inte en skymt av honom här
omkring under tiden. Ledsamt är bara förnamnet. Vem ska jag nu flänga
omkring med i Österrike, t.ex?
*Idag: Lugn första skoldag, lite prat, en fika och så träning! Näst intill perfekt
en torsdag.
You don't know how lovely you are
For you I'd bleed
myself dry.
Anna.
En hel otroligt massa grattis till den snällaste, vackraste, påhittigaste och bästa människan
jag känner som fyller år idag! Tyvärr kan vi inte fira det tillsammans eftersom hon råkar vara
bortrest, men så fort du kommer hem lovar jag dig ett hejdundrandes kalas!!
Hoppas du får världens bästa dag ändå Anna! Jag saknar dig. Massor.
17 för 17!
Vi överraskade världens finaste fredd i hennes trädgård med tårta och paket till frukost. Så otroligt fint och roligt! Om ett år du, då blir det andra bullar!
Åh, jag tycker om dig så mycket fina, fina du. En driljon grattis igen!
Kalasfint.
Imorgon åker en fin vän bort alldeles för länge. En annan kommer hem igen, och jag är så glad för det. En tredje är så söt hela tiden och släppte in mig ikväll när jag höll på att regna bort. En fjärde är ensam och låter mig invardera hennes hem ett par dagar. Så himla kul!
De är så fina allihop, människorna i min närhet, att jag ibland måste stanna upp och känna efter hur lycklig jag är som har dem. Det är jag verkligen.
Något annat fint är ju också att cykla hem i spöregn fast solen skiner och den skarpaste regnbågen som finns uppenbarar sig. Att himlen dessutom är bubbelgumsrosa gör inte saken värre direkt.
Jag älskar er.
De som känner mig vet kanske att jag har väldigt svårt att vara känslosam öppet och att visa känslor inför alla. Svårast av allt är nog att säga jag älskar dig, på riktigt. Vet inte varför, det bara är så, inget jag kan ändra på- tror jag. Måste nog träna lite.
Till saken. Jag har några saker att erkänna.
Anna- Du är nog den person som jag lättast blir avundsjuk på. Kanske för att du är perfekt? Du är alltid snäppet vassare, alltid bättre (på allt..?) och alltid snyggast. Och så är det ju så att du får vara med om allt det som jag missar (tänker framför allt på Oslo, Kphm, och nu kanske Säter) Yes, så är det. Men så är det ju också så att du alltid är underbar. Allt vi är med om blir alltid så über! Underbart i Fyrishov, underbarare i Västerås, Peace&Love, och så allt annat. Ja, det blir alltid perfekt när vi hittar på skojjiga missions och så vidare. Ofcourso ska vi köa tills vi spyr för att stå längst fram i Stockholm, såklart drar vi sen vidare till nästa stad och beter oss som galningar... Du fattar poängen. Och SÅKLART vill/hoppas och önskar jag att du kommer med till Paris. Inte för att jag för allt i världen vill att du åker (och tvivla aldrig på det!) utan för att jag vet att du så innerligt gärna vill, och är du nöjd- är jag nöjd! Dessutom vet jag hur bra du kommer passa in i den staden- som handen i handsken! och såklart kommer jag att hälsa på dig mer än ofta.
det jag tror jag vill komma fram till är att jag älskar dig. därför att du är så bäst.
jag älskar dig också, för utan dina låtar skulle iallafall jag (och johanna också vet jag) inte alls vara lik glad jämt som jag är. flera gånger denna höst har de räddat mig från höstmörkret.djupa svackor. tack för det :)